Iskallt

Minns när jag var liten, det var vinter och mina vantar var blöta och kalla. Frös så mycket att det gjorde ont i skelettet. Så känns det i mina händer just nu, enda skillnaden är att jag inte är utomhus med kalla vantar. Jag är inne där det är varmt.


Life is a bitch.


Urk!

Mår skit. Inget mer att tillägga för tillfället.


ps. någon som vill ge mig en bra läkare i julklapp??

Det var ju mindre bra

Hej.


Är lite lätt sur, på mig själv.

Spenderade nästan 3 timmar igår på att skriva en egenremiss till Endokrinmottagningen på Karolinska sjukhuset. Det blev verkligen jätte bra, kort, precis och väl formulerad. Det var bara en liten detalj som jag glömde.

Att spara.

Lämnade datorn med word öppen vilket min son sen stängde ner för att kolla på transformers. . men jag har ingen att skylla på än mig själv vilket är svårt då jag gärna vill det. . Så det är bara att försöka minnas vad jag hade skrivit, vilket inte är det lättaste då jag har ett minne som en senior alzheimers kvinna.


suck.


Nåväl. Det är en ny dag, va glad så länge den varar.

Brrr...

Det är k-k-kallt ute! Vill bara ligga kvar under mitt varma duntäcke med min pyamas och strumpor. Brevid mig ligger min dotter helt näck utan täcke och snarkar. Rättvist? Inte ett dugg, jag älskar att sova naken, brukade göra det iallafall. Igår bäddade maken min om oss båda i sängen kl.20, hur kul är det? Men vi åt middag tillsammans, det är ju alltid nåt.

Sitter och dricker en varm kopp blåbärssoppa, har precis duschat och förbrukat hela familjens varmvatten (tur att vi har bergvärme annars hade det blivit dyrt..) nu ska vi klä på oss och bege oss ut i kylan. Måste ta och köpa en ny vinter jacka också, termometern visade -2 igår när jag gick till jobbet vilket i min kropp känns som minst -10 just nu. Leta fram vantar och mössa borde jag kanske också göra. .


Ha en bra dag!

Nu gäller det

God Morgon!


Sitter med barnen och äter frukost, leverpastejsmörgåsar och blåbärssoppa! Mysigt när det fortfarande är lite mörkt ute med en ljummen kopp blåbärssoppa. "Mm. . mamma det smakar som kaffe"  säger sonen som aldrig har smakat kaffe förut. Möjligen så kopplar han att vi dricker ur kaffemuggar och att innehållet är en aning varmt. Jag älskar mina barn, jag älskar stunder som dessa när man får mysa lite och inte tänka på alla bekymmer.

Idag är en sån dag som jag tänker extra mycket. Ska träffa min läkare, fast det känns fel att säga "min" för jag gillar honnom inte alls. Ska få mina provsvar och förhoppningsvis påbörja behandling, igen. Men jag förväntar mig det värsta, att provsvaren ska komma tillbaka och vara "normala", att han ska säga att det är inget vi kan göra och jag ska be han att fara åt helvete. Detta är sista chansen jag ger honom, och även om han skulle gå med på att ge mig levaxin igen så ska jag ändå propsa på att få komma till en Endokrinläkare.


Kl. 14 avgörs mitt öde för denna gång, har ju resten av livet att se fram emot med min sjukdom.

Me likey!



God Morgon!


Sitter på jobbet och dricker en varm frukost! Nyponsoppa är min nya bästa vän. Och den är bra också! Endast 45 kcal/100 och rik på c-vitaminer. Har sovit jätte dålig i natt, först vaknar sonen med nattskräck (gråter hysteriskt fast han sover och är inte kontaktbar) och sen när han har lugnat ner sig så kommer dottern in så det var trångt i sängen och båda låg och gnydde och sparkade på varandra under natten.

Ska försöka gå till gymmet ikväll efter jobbet, jag måste.


Hej så länge!


Nästa hållplats: Gynekologen

Vaknat från en kort vila (en timme ca) känner mig inte piggare för det. Så allt är precis som vanligt. .
Har klätt mig och gjort mig någorlunda fin och nu ska jag åka till Gynekologen. Får se hur det går, bra förhoppningsvis.

På återseende.


Whioo!! 300 kalorier!

Hej!

Ökade på lite på träningen idag, 100 kalorier mer än igår. Kännde att jag måste kompensera för gårdagens glass och godis. Idag tog jag med mig några tidningar så jag hade något att läsa medans jag gick och cyklade. Tiden gick verkligen så mycket fortare. Önskade att de kunde ha en tv på gymmet, ska nog lägga en lapp i förslagslådan om det. .

Sen passade jag på att ta en tur förbi solariet på vägen hem. Ser verkligen ut som ett lik just nu, lite färg kunde ju inte skada så att man inte ser så sjuk ut. Nu ska jag duscha, handla lite mat och sen till Gynekologen. Är lite nervös, gillar inte att gå till gynekologen, tur att man inte behöver gå dit så ofta. . Jag är väldigt utseendefixerad och komplex över min kropp, speciellt när man är naken. Så igår tog jag en lång dusch, rakade benen och gjorde mig allmänt "fin" där nere HaHa. Galet men jag kan inte låta bli. Man kan ju lätt tänka sig ett samtal mellan två gynekologer i fikarummet : "Du skulle ha sett tjejen som kom in i dag, hon var så hårig. ." Eller något liknande.



Dumma mig

Igår åt jag både godis och glass. Varför? Jo för att jag har ingen vilja, ingen ork. Jag vet vad som är bra för mig, vad som funkar för mitt välmående ändå så klarar jag inte av att göra det. För att min hjärna ska fungera behöver jag struktur i mitt liv, i min vardag. Fasta rutiner som får min kropp att hålla igång. Jag måste vakna ungefär samma tid, äta samma tid och göra vissa rutiner på vissa dagar annars blir det lätt att man hoppar över en måltid, slarvar med vad jag stoppar i mig och sen sjunker blodsockret och allt min hjärna kan tänka på är godis.

Igår kväll tittade jag på ett program på tv3, "Kvinnors hemliga liv", om kvinnor som varit rikligt överviktiga (USA) och lyckts gå ner i vikt på olika sätt och hur dom sen ser på sin kropp och sitt liv. Dessa kvinnor hade alla nått sin "vändpunkt" då de insåg att de inte kunde fortsätta som de gör. Det fick mig att tänka på vad min vändpunkt var? Inte att jag var i närheten så överviktig som dessa kvinnor. . Men för min del tror jag att det var sjukdommen. Om en av min kropps stora svagheter är just ämnesomsättningen så måste jag göra mitt bästa för att hjälpa den på vägen. Men just nu när jag jag börjar må sämre igen och jag inte får någon medicin som hjälp mot min sjukdom så är det lätt att dessa rutiner bryts, som de nu har gjort.


Men jag jobbar på det, en dag i taget.

200 kalorier senare




Återkommen från ett kort besök på gymmet. Har ont i vänster axel så det blev bara konditionsträning idag, ingen styrketräning. Hoppade på löpbandet vilket jag egentligen inte gillar för det är så otroligt tråkigt. Började ställa in mitt mål när mannen brevid mig påpekar att jag gör fel. Jag förklarade att jag tränar efter förbränning och inte tid och han kände sig väl lite skamsen efter det. För mig är det inte tiden som är det viktiga utan resultatet.
Jag vill förbränna 200 kalorier sen hur lång tid det tar kvittar.

Nå det blev 15 minuter på sittande cykeln (vet inte vad den heter men man sitter liksom som i en stol och cyklar med benen) =5 km och 100 kcal. + 18 min på löpbandet vilket blev 100 kcal har glömt hur långt jag kom ?! Ah jag blev lite svettig iallafall och bestämde att det fick räcka för idag. Nu ska jag hoppa i duschen och pyssla om mig själv lite.

Hej så länge!


Välkommen!

December 2009 fick jag diagnosen kronisk tyreoidit, även kallad Hashimotos. Efter ett vävnadsprov av sköldkörteln i April 2010 bekräftades det att jag har Subkronisk tyreoidit, ett tillstånd som med tiden leder till Hypotyreos, underfunktion i sköldkörteln. För tillfället mår jag rätt okej, jag tar en dag i taget och försöker att tänka på annat. I denna blogg finner ni allt från sjukdom till vardagsbekymmer som ung tvåbarns mamma. Tack för att ni tittade förbi!



RSS 2.0